Civiltjänstgörare

Kyrkosundsskärs Pensionärsbostadsstiftelse äger Solglimten, ett servicehem för äldre i Hitis vackra skärgård. Hitis ligger 20 sjömil norr om Hangö och 30 sjömil väster om Åbo—alltså mitt i den vackraste finska skärgården.

Servicehemmet Solglimten är ett lätt serviceboende som inte har nattpersonal. För att öka tryggheten för de boende finns en nattvakt i huset varje natt. Sedan 2004 har nattvakterna på Solglimten huvudsakligen varit civiltjänstgörare, 20 civare har hunnit göra sin tjänst här.

Civarna fungerar främst som nattvakter i servicehemmet. Om det finns fler än en civare har man ibland dagsarbete, vilket kan innebära t.ex. städning, kökshjälp eller gårdsarbete.

Civarna har ett rum på 20 m2 med eget badrum och toalett till sitt förfogande.

Civaren berättar (Juuso):

Människorna på Solglimten är trevliga och arbetsmiljön bra. Själva jobbet var inte tungt och passade mig som nattmänniska; under nätterna satt jag på nätet, läste eller tittade på film. Eller så sov jag och vaknade vid behov, helt enkelt. Det bästa med arrangemangen var kanske den en vecka långa permissionen efter varje två veckors arbetsperiod. Jag kom att tillbringa ungefär 1½ vecka per månad hemma i Kuopio. Arbetsturerna var också annars flexibla då här finns två civare och man kan komma överens om arbetsdagarna sinsemellan. Ibland tog vi båda turvist nästan två veckor ledigt.
Hitis är en ganska stillsam by så emellanåt kan tiden bli lång. Å andra sidan sov jag vanligtvis på dagarna. Sommaren i skärgården var fin. Naturen är vacker. Skärgårdens lugn och stillhet passade mig och via nätet höll jag kontakt med bekanta. Först skrämde svenskspråkigheten mig, men man klarade sig utmärkt på finska. Jag talade inte ett ord svenska när jag kom hit, men man lär sig det av sig själv och nu fungerar det också. Det här låter som dålig reklam. Inte passar det här nödvändigtvis alla, men jag kan inte säga att jag gjort annat än trivts.

Civaren berättar (Kai):

Jag kan inte annat än hålla med Juusos kommentarer, då människorna verkligen är trevliga och jobbet också. Största delen av de 12 timmar långa nattskiftena är dejourering ifall något skulle hända. Vanligtvis händer ingenting, så tiden går till att chatta eller läsa en bok. Arbetsturerna är jämförelsevis långa, vilket kompenseras med generöst med permissionsdagar. Jobbet är faktiskt emellanåt störande retsamt lätt och enkelt, men jag klagar inte. Det enda problemet jag kan komma på är att det skulle vara bra att ha åtminstone lite kunskaper i svenska då de anställda och de boende främst talar svenska och sedan finska lite sämre. Min egen svenska är ändå så pass stark att det inte orsakade några problem för mig.
Om omgivningarna kan jag egentligen inte säga så mycket, skärgården är fin osv. Själv har jag, som typisk nörd, stannat inne alla dagar, så jag har inte just bekantat mig med platser. Se Juusos kommenterar ifall detaljerna angånde ön intresserar.
Också det här börjar låta som dålig reklam, men vad gör man. Platsen är bara så trevlig att det inte går att komma på några allvarligare problem. Om du söker en civiltjänstgöringsplats så är det nog svårt att hitta någon bättre än den här.

Civaren berättar (Ville):

Efter att jag läst om Solglimten på civiltjänstcentralens anslagstavla ett par dagar innan utbildningsperioden tog slut och jag skulle börja i legionen började jag först skratta. Tanken att befinna sig ett helt år på en liten ö i ett svenskspråkigt servicehus lät mera som en vits, men jag beslöt ändå att ta tag i situationen i en blandning av något slags humor och desperation. Jag kom överens om en intervju på min mycket usla svenska och satt i bussen med en lång resa framför mig. På ön möttes jag av en oerhört vacker miljö. Då jag kom till huset fick jag äta en delikat middag, vars standard inte senare har minskat.
Efter att jag inlett tjänstgöringen började jag redan efter ett par veckor prata lite bättre svenska, och nu kan jag för första gången i mitt liv säga att jag kan språket bra. Som nattvakt har jag inte stött på något svårare fall än någon förvirrad mommo och jag har fått vara ifred om nätterna. Jag har använt tiden till att titta på cirka 200 filmer. Personalen och de inneboende är trevliga och man minns dem resten av livet och inte heller kontakterna till yttervärlden har brutits eftersom jag fått permissioner med två veckors mellanrum samt gratis internet. Det har varit ett mycket bra år.